Högvakuumpumpar sänker trycket

En kompressor trycker ihop luft, komprimerar gaser, och skapar ett högt tryck. Sedan trycker den ut luften igen för att till exempel pumpa en luftmadrass eller fotboll. En vakuumpump gör precis det motsatta. Den sänker trycket i en ledning, i en tank eller i en apparat. Pumpen ger ett flöde med med högt vakuum och låg materia. En vakuumpump ingår ofta i ett industriellt sammanhang, men används också inom forskning och utveckling. Behöver du råd och tips om en högvaakumpump, eller vill beställa en, är dokumentationen ofta på engelska. Det finns experter på High vacuum pumps här i Sverige, och de hjälper gärna till.

 

Olika typer av högvakuumpumpar

Den första vakuumpumpen konstruerades av tysken Gustav von Guericke på 1600-talet. Det var en kolvluftpump, en lufttät kolv i en cylindrisk pumpstövel. På 1800-talet kom kvicksilverpumpen, med vätska i stället för kolv. I början av 1900-talet kom vattenstrålpumpen. Numera använder man sig av molekylära pumpar, diffusionspumpar och ångförstärkande pumpar. En turbopump och en förvattenpump används tillsammans för att skapa mycket lågt tryck. En kryoteknikpump fångar gasmolekyler med kryotekniskt nedkylda ytor. Diffusionspumparna arbetar med ånga för att få ut gas ur vakuumet. Molekylärpumpar fungerar på både ånga och gas och har en slät skiva eller cylindrisk trumma.

 

 

Hur fungerar en högvaakumpump?

Vakuumpumpen består av lite böjda rotorblad som snurrar i en turbin. Turbinen sitter i ett pumphus. Pumpen smörjs med fett eller olja, som ger en oljedimma som samlas genom ett filter. För att minska friktionen och få längre livslängd på vakuumpumpen, har man i vissa fall övergått från att smörja pumplagren med olja till att använda sig av magnetiska lager som inte har kontakt med turbinen. I en ren miljö, som t.ex. ett laboratorium, vill man hellre ha magnetfunktionen för att slippa få oljedimman. Sedan finns det även hybridpumpar som kombinerar magnetiska lager med permanentsmorda lager.